Det är en fråga jag tycker man borde ställa sig själv innan man åker ut på en tävling. Man får utgå från vad man har för förutsättningar inför tävlingen och faktiskt varför man åker ut. På de kommande tävlingarna och även den i Skabersjö på Qasino tävlade jag inte för att jaga några procent. Vi startade i rent utbildningssyfte - för att han ska få mer rutin och få lära sig hur det funkar och hur det är på tävling. 

 

Mitt under programmet tänkte Qasino stanna för att bajsa, hade jag tävlat för att "jaga" procent hade jag antaglien bara skänklat på och låtsas som ingenting för att programmet skulle fortsätta flyta på så snyggt som möjligt, men nu var jag där för att utbilda därför röt jag till och bankade på ordentligt. Alltså valde jag att tillrättavisa mitt under programmet vilket självklart drar ner hela intrycket domaren får av oss, men eftersom jag valde att tillrättavisa minskar risken att denna situationen uppstår på nästa tävling.

 

När jag red in och gjorde min första halt, flyttade Qasino rumpan åt sidan i halten. Jag började småskratta lite och tillrättavisade honom genom att flytta tillbaka rumpan - poängen sjönk då ännu mer eftersom det ledde till att han började trampa runt lite i halten men till sist blev det att vi avslutade hälsningen med en rak halt. Kan säga att domaren även mötte mitt leende och antagligen förstod hon att det var en valpig unghäst vi har att göra med. 

 

Jag valde att skratta åt missar som dessa just för att vi jagade inte något kval, vi var inte i behov av att vinna den klassen, vi var där för att lära och vi hade kul under tiden! Sen att programmet inte var stilrent och snyggt genomfört det är något som vi kommer komma till i framtiden. Man måste börja någonstans och då får man fråga sig själv behöver jag vinna idag eller ska jag jävlar i det vinna stort i framtiden? Allt handlar bara om att man satsar allt man har för att uppnå de målen man har för dagen, med åtanke på framtidvisionerna. 

 

Alla är vi där för att vinna - bara att vi alla vinner olika.